Blogguppgift D: Elements of Journalism

Vad är egentligen god journalistik? Enligt en studie som presenteras i boken “The Elements of Journalism – What Newspeople should know and the Public Should Expect.” har nio utgångspunkter som beskriver detta tagits fram. Studien börjar nu bli ”inaktuell” och frågan är vad som händer med den goda journalistiken och journalistrollen i det nya mediesamhället?

I boken skriver Kovach och Rosenstiel att det absolut viktigaste som journalist är att hålla sig till sanningen. Jag tror att det fortfarande är allas målsättning men i dagens snabba nyhetssamhälle är det svårt att kontrollera det. Mycket slinker genom stolarna vilket inte hade skett på samma sätt förr.

En annan viktig del av en god journalistik är att sätta läsaren först. Som det skrivs i boken så ligger journalistens ansvar inte mot sin chef utan mot läsarna. Det känns dock inte som det följs slaviskt. Idag är det mest fokus att sticka ut bland all information. Ibland till vilket pris som helst. Detta kan även exemplifieras i alla reportage m.m. som anger namn på offer, gärningsmän etc. Det känns som integritetsskyddet försvinner allt mer. 
I och med alla bloggar, facebook etc har den ”lilla” människan lättare att framföra sina åsikter. Detta beskrivs i boken som att tekniken har gjort det möjligt för varje medborgare att vara spelare i nyheterna och bli delägare i traditionella medier. Detta resulterar i att trovärdigheten ökar då man får ta del av olika synsätt och inte bara författarens åsikter. Detta leder dock till mycket mer information. Dom som är uppväxta i detta samhälle tror jag har mycket lättare att sålla bland informationen och ta till sig vad de känner är relevant. Ett problem kan dock uppstå bland dem som upplevt ett flertal nyhetssamhällen. Hur ska de förhålla sig? Kovach och Rosenstiel skriver att ”Every generation creates it's own journalism” Ser 50-talisterna dagens nyheter som lika trovärdiga? Jag tror att de kan känna en viss aggression mot det nya sättet att presentera nyheter och ser dagens nyhetskanaler som mindre trovärdiga. Däremot tror jag att den nya generationen inte ser någon förlust av trovärdighet utan ser i stället detta fenomen som en positiv trend där de får vara med och tycka till.

Det är extra intressant att läsa artiklarna ”Så ska gammelmedia ta revansch” och ”Gammelmedia föder bloggvärlden”. I dessa kan man läsa att bloggvärlden inte skulle överleva utan de traditionella "gammelmedierna". Samma sak gäller journalistik. Allt skulle falla om vi inte har med oss det grundläggande synsättet på vad god journalistik är. 

Blogginlägg C: När blir journalistik fiktion?

New journalism är ett begrepp som kännetecknas av att det klassiska reportaget görs om till en skönlitterär skildring. Journalisten väljer då ofta att publicera sitt material i bokform för att kunna beskriva en händelse mer ingående. En fråga man då kan ställa sig är vart gränsen egentligen går mellan journalistik och fiktion?

Ett exempel på detta journalistiska fenomen är ”Flickan och skulden”, en bok skriven av Katarina Wennstam som tidigare arbetat som kriminalreporter på SVT. I boken behandlas samhällets syn på våldtäkt och innehåller ett flertal verkliga händelser, citat och rättegångshandlingar. Dessutom granskas och analyseras statistik samt ett antal våldtäktsfall.

Den röda tråden genom hela boken är att det oftast är den våldtagna kvinnan som får skulden vid våldtäkt.  Mannens straff hänger på hur flickan/kvinnan var klädd, om hon var berusad eller kände mannen sedan tidigare. Boken visar hur illa våldtäktsfall hanteras av domstolar runt om i Sverige.

Att detta synsätt finns har jag vetat sedan tidigare då jag läst reportage och följt olika debatter. Jag har dock aldrig riktigt tagit till mig problematiken. Det är först efter att ha läst Wennstams bok som problemet känns verkligt. Genom att läsa mer ingående och detaljerade beskrivningar får jag en bild av hur vårt samhälle fungerar. Boken känns mycket mer trovärdigt än ett reportage i en tidning men jag ställer högre krav på källorna. Boken redovisar sina källor i form av domar, förundersökningar och utredningar. Dessutom listas litteratur, artiklar och tv-inslag. Detta gör att jag inte tvivlar på bokens trovärdigheten. Att flera olika perspektiv behandlas och ger två sidor av berättelsen gör att sanningshalten ökar ytterligare.

Genom att varva skönlitterära inslag med ren fakta så blir texten mer lättläst. Dessutom är boken enkelt disponerad med olika kapitel som berör olika områden. Det enda negativa är att boken ibland kan kännas lite väl kritisk. Utelämnas viss fakta eller är samhällets syn på våldtäkter verkligen så illa?

Blogginlägg B: Etik i medierna

I december 2008 mördades en 26-årig homosexuell man i Malmö. Två misstänkta män greps och det visade sig ganska snart att den ena mannen hade en religiös blogg med extrema åsikter i moralfrågor. Detta ställde tidningarna inför ett svårt beslut: hur mycket skulle man berätta om de misstänkta männens bakgrund? Olika medier gjorde olika val. Vissa tidningar valde att publicera allt, inklusive utdrag från bloggen medan andra helt utelämnade den informationen.

Min åsikt är att all relevant information ska framhävas för att inte ge en falsk bild av personen/händelsen. Det är då viktigt att båda sidorna återges för att bilda ett korrekt portätt av personen i fråga. Då en stor del av gärningsmannens liv speglades av bloggen anser jag att den informationen bör vara med.  Inte med vinkeln som en motivbild utan enbart som konkret fakta. Däremot är det fel att publicera ingående citat från bloggen då detta kan användas för att identifiera den misstänkta gärningsmannen.

Däremot anser jag att det är fel att offentliggöra en person med namn innan det finns belägg. Brottslingar ska dömas av vårt rättssystem och inte av media.  I Spelregler för press, radio och tv står det: ”Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger.” Är det då rätt mot offret och dess anhöriga att hängas ut i media när det finns en dom? Var det ett ytterligare straff för Joseph Fritzl att offentliggöras i hela världen eller var det omoraliskt mot hans familj? 

Blogginlägg A: Nyhetsvärdering

Tidigt på morgonen den 13 september kunde du läsa i Dagens Nyheter om hur ett flertal personer skadats i en tågolycka. Totalt fick arton personer föras till sjukhus när ett X2000-tåg från Stockholm mot Malmö på söndagskvällen kolliderade med ett arbetsfordon i Östergötland. Olyckan uppmärksammades inte bara av DN utan av den största delen av våra nyhetsmedier. Bengt Johansson beskriver i sin rapport ”vid nyhetsdesken” att för en händelse ska kunna bli en nyhet måste den till att börja med bedömas utifrån två kriterier. Intresserar den publiken eller anser man att människor bör få ta del av den. Ovanstående nyhet anser jag uppfylla de båda bedömningsgrunderna. Intresset finns där och målgruppen bör även få ta del av nyheten då stora delar av tågtrafiken runt om i landet berörs av händelsen.

Nyheten följer dessutom flera av de klassiska kriterierna som Björn Häger beskriver i sin bok ”En grundbok i journalistik”. Händelsen är av stor vikt då det i Sverige är ett stort skadeantal vid en olycka. Många berörs då majoriteten av oss svenskar åker tåg. Det är ingen normal händelse i den form att händelsen avviker från vardagens tågtrafik. Händelsen är nära i tid och rum och många kan identifiera sig med offren.

NWT:s vinkling en dag senare är att föraren av den grävmaskin som fanns på spåret vid tågolyckan är hemmahörande i Säffle. I och med detta kommer nyheten ännu närmare den tilltänkta målgruppen som är den värmländska publiken.

Onsdagen den 15 september väcker ett flertal medier nyheten om gruvolyckan i Chile till liv. Rubriken lyder ”Hopp till de instängda gruvarbetarna”. De 33 gruvarbetarna som sitter instängda 700 meter under jorden i Chile fick något att fira, när en av männen fick en dotter. Nyheten uppfyller inte kriteriet nytt men till stor del närhet då vi alla är mänskliga och kan identifiera oss med de instängda offren. Ett flertal familjer runt om i världen har familjemedlemmar som arbetar på liknande arbetsplatser som gruvarbetarna. Det är ingen normal händelse att en man instängd i en gruva blir far. Nyheten är väldigt lättbegriplig med en illustration som i ord beskriver händelsen. Dessutom är den inom ramen för det förväntade då vi alla redan känner till händelsen.